Mina sista timmar som 20-nånting. Tack för detta.

Då var det bara några timmar kvar för mig. För mig som 20-nånting. Jodå. Imorgon fyller jag 30.Här var jag 23 år, tycker jag ser likadan ut nu ja. Sånär som på frisyren dårå, men den ser ju olika ut från vecka till vecka.Vad har jag senaste åren att tacka för då?Tack för att jag har fått träffa mitt livs kärlek, Johan, och gifta mig med honom.Tack för att jag har blivit välsignad med tre fantastiska barn. Fått bära dem inom mig och utom mig.Tack för att min familj och släkt har blivit större och fylld med varma människor - Mina bonusbarn, svärmor, svågrar, svägerskor, kusiner till barnen mfl. Ni berikar. Och alla har ni helt naturligt accepterat att Johan och jag vill va.Tack för att jag fick några års fest och raggande. Det räckte. Men det var skoj så länge det varade.Tack för att åren, barnen och insikterna fick mig att sluta röka.Tack för att jag fick ta körkort. Trodde jag aldrig.Tack för att jag fick köpa hus. Och bo i det. Och ha trädgård.Tack för att jag får ha mina föräldrar och för att de får uppleva sina barnbarn.Tack för att jag har fått jobba med massa olika saker under dessa år. Jeanssäljare, pärlsäljare, klädsäljare, butiksägare, designer, TV-producent, programledare, kostymdesigner inom film, influencer. Säkert något mer.Tack för att jag fått träffa fina vänner. Många pratar jag med alldeles för sällan, och ses - det gör vi nästan aldrig. Men ni betyder mycket för mig. Och jag ska bli bättre på att höras. Och ses.Tack för att jag har blivit trygg i mig själv. För att jag fått förmågan att ha lite distans till händelser och mig själv. Tack för att jag fått insikten om att det inte är hela världen.Tack för att jag har fått vara frisk. Och för att jag får fylla 30 imorgon.[heart_this]