Tillbaks på ruta ett
Jag tror att det är några av er som läser bloggen som också följer mig på instagram. Kanske på NyponStina-sidan på Facebook också? I så fall vet ni redan vad som hände igår.Men för er som inte följer där, eller som missade, så var vi inne på akuten med Bello igår kväll. Jag tyckte att han andades häftigt och stötigt hela dagen och blev till slut ganska orolig. Jag ringde 1177 och fick rådet att åka in med honom, för en koll.Och som ni vet sen tidigare inlägg så är jag otroligt skör just nu, så jag ba bröt ihop. Rinde Johan och kunde knappt prata. Han fick kasta sig i bilen från stan för att hämta Ennis och Idde, som jag egentligen skulle gjort. Jag åkte med Bello till Huddinge sjukhus.På akuten tog de hand om oss direkt och undersökte Bello. Först tittade sköterskan på honom och sen läkaren. De stack honom i fingret för att kolla om han syresatte blodet bra. Johan kom efter ett tag, efter att han lämnat Ennis och Idde hos Hanna.Och vi fick veta att allt såg fint ut. De var inte oroade för andningen, sålänge han inte fick indragningar mellan revbenen och verkade ansträngd. De sa att det kan bero på att han är lite stor, och måste kämpa lite mer bara. Så det lugnade ju ganska mycket. Men fy så orolig man kan bli.. Lille Bello.
Nu blir det mycket bekymmer här känner jag, och det är ju tråkigt med tanke på att flera som följer och läser brukar säga att det är för att jag verkar så positiv.. och jag är det fortfarande! Jag lovar! Men jag måste också skriva när det är lite bekymmersamt känner jag.. det där med ärligheten ni vet. Men det kommer inte bli nån deppblogg, det lovar jag er.Tillbaks på ruta ett. Rubriken till detta inlägget. Vad menas? Jo.Efter förlossningen började ju min foglossning bli bättre för varje dag som gick, men jag fick istället ont på ett nytt ställe i bäckenet. Blygdbenet. Vissa nätter gjorde det så ont att jag inte kom ur sängen. Det kändes inte heller som att det blev bättre. Men så efter nån vecka började det bli bättre för att under några dagar va helt borta. Även eftervärkarna försvann och jag mådde ganska bra.Men så nu är det som att allting kom tillbaka här. Jag har sen några dagar fått ont i blygdbenet igen och idag har jag haft som eftervärkar vid flera tillfällen. Och sen det där med ledsenheten och oroligheten, den är ju värre igen uppenbarligen. Hyn, med tillhörande munsår, har blivit sämre igen och munsåret har liksom kommit tillbaka trots att det var typ två veckor sen det kom. Magen, som jag tyckte hade dragit ihop sig bra, är lite rund och svullen igen.Och det känns ju lite snopet. Kändes ju så himla skönt att va på G igen där förra veckan. Jag längtar ju tillbaka till att kunna röra mig utan ont och att "få tillbaka" kroppen. Jag vill kunna va glad och njuta men istället är det oron och ledsenheten som hägrar. Orkeslösheten.Men man ska ju va snäll mot sig själv, jag vet. Många av er skriver det, och stöttar. Det känns fint. Imorgon blir det läkarbesök på BVC med Bello och kanske kan jag få tummarna ur och sy en mörkläggningsgardin till barnens fönster, jag tog nämligen hem maskinen och lite grejer idag. Men vi får se. En dag i taget :)Imorgon tänkte jag också publicera ett inlägg om en av de smartare bebisgrejerna jag har just nu, ett samarbete som jag är väldigt glad och stolt över. En liten hint nedan.Kram.