Så himla skör

Idag känner jag mig så jäkla skör. Det är svårt att sätta fingret på vad det är, jag är liksom bara låg och ledsen. Jag känner mig otroligt trött, och det har ju sina orsaker i amningsnätter osv, men sömnig liksom. Ögonen svider nästan av trötthet.Min hjärna har inte funkat alls idag känns det som. Jag hade glömt att vi hade ultraljud för Bello idag och jag glömde min börs hemma och hade noll koll på var den var. Och jag orkade knappt bry mig.Allt runtomkring har känts otroligt rörigt och stökig. Vi stressade iväg imorse och tänkte egentligen vaccinera barnen mot TBE, men väl inne på vårdcentralen var det kaosigt och jag orkade inte ens släpa in barnen. Dessutom hade vi en tid att passa i stan så vi hade aldrig hunnit, med den kön som där var.I stan hade vi möte om pensionssparande bla och det gick väl bra, men sen skulle vi ta oss vidare till revisorn - mitt i lunchrusningen i city. Usch. Jag får nästan panik av att gå med lille Bello i vagnen bland så mycket folk och trafik. Fy.Efter revisorn hade vi ultraljud i Solna och åkte genom stökig trafik dit. Väl på sjukan var det rörigt och när vi väl satt där, på mottagningen för röntgen för barn, blev jag ännu mer sorgsen. Sjuka barn liksom. Finns det något värre?Ultraljudet med Bello gick bra, men vi fick inget riktigt svar. Men han ligger på gränsen till att vi får gå på ännu en uppföljning. Får svar om 1,5 vecka ca.Sen åkte vi för att hämta barnen på föris, hade mysig kväll och nu har jag nattat i nästan två timmar.Men hjälp vad denna dagen har känts jobbig. Och jag känner mig fortfarande sorgsen. Trött. Dricker kaffe nu, äter rabarberpaj med jordgubbsmousse och smörkräm som blev över från helgens tårtbak. Skriver av mig på bloggen.Min hy är hemsk - det är hormonerna va? Torr liksom. Och finnig. Får kleta på lite honung tänker jag, det borde va bra.Men vet ni. En sak som har gjort mig väldigt glad idag är all fin respons jag fick på min förlossningsberättelse som jag publicerade igår. Så himla många fina kommentarer jag har fått, både här på bloggen och på Instagram. Det känns så jäkla bra att så många uppskattade vad jag skrev, och tyckte att ärligheten var toppen. Det gör mig glad, för man sitter ju ändå där och funderar på om man verkligen ska lämna ut sig sådär. Med detaljer som kanske inte är så glamorösa, och bilder där man ser helt chockad och rätt hemsk ut.Men nu vet jag att det var helt rätt, med tanke på er respons. Tack! Jag tror att det kanske kommer en uppföljning också, med lite mer tankar kring hur jag känner kring mina tre förlossningar. Men kan inte riktigt säga när.Nu ska jag be min man klia mig på ryggen. Kram på er och godnatt!