Tack för ert enorma stöd!
Tusen tack för all superfin respons jag har fått på mitt inlägg och mitt klipp om att Ennis slutar föris! Här på bloggen, på Instagram och på YouTube. Även om jag inte känner så många av er som skrivit så känns det så himla mycket bättre efter att ha fått ert stöd. Jag har blivit tryggare i mitt beslut och känner att det såklart är bäst för Ennis att vara med mig och Idde, om han kan. Och nu kan han det.Anledningen till att Ennis skulle börja förskolan var dels för att det kändes som att han behövde den stimulansen, speciellt kändes det så när Idde var alldeles ny och jag kände mig otillräcklig. Men han skulle också börja för att vi trodde att jag skulle jobba i höst. Att spela in TV med en 4-6-månaders bebis är ingen konst, men att samtidigt ha en snart 2-åring med på inspelning kräver ganska mycket och går inte alltid. Även om vi inte visste hur det skulle bli var vi ju tvungna att skola in Ennis eftersom det helt plötsligt kunde bli jobb. Nu verkar det inte bli nå sådant jobb för mig i höst och då känns det också konstigt att Ennis ska va på förskolan om jag ändå är hemma.
Många som kommenterat tycker att det är självklart att man ska va hemma med båda barnen om man är föräldraledig med den lilla. På många sätt förstår jag det men tycker också att det är okej att den stora får gå på föris ifall det är vad som passar en familj bäst. Men när någon skrev att "Den tiden då ni är hemma tillsammans kommer inte igen", då kändes det verkligen som att jag varit ute och cyklat när det kommer till att sätta Ennis i förskolan. Klart han ska va med oss. Men jag kan ju inte heller klandra mig själv, vi hade ju anledningar som gjorde att han hade varit tvungen att vara där men nu blev de inte verklighet. Jag hade kanske tänkt annorlunda om planen sett annorlunda ut från början.Nåja. Man kan älta och fundera hit och dit länge. Men att få så fint stöd från läsare, bekanta och vänner har verkligen stärkt mig. Tusen tack! <3Sen vill jag ge ett extra stort tack till Angelica som stöttat mig i alla mina tankar, du är fantastisk och jag är såååå himla glad att jag träffat dig. Jag kan alltid skriva en liten rad till dig och får alltid snabba stöttande svar tillbaka. Du är en person som ger energi och sprider glädje, du inspirerar mig mycket och är en otrolig förälder till lilla Lykke. Även om vi inte alltid tycker lika trivs jag så himla bra i ditt sällskap och älskar att se när våra små (och stora, dvs Johan och Fredrik) leker :D Att vi har valt er som gudföräldrar till Idde känns helt rätt, även om vi inte känt varandra så länge. När det känns rätt i magen, då är det fan rätt. Puss!