Ennis slutar på föris

Nu kan man välja mellan att se ett klipp där jag pratar eller läsa detta blogginlägget. Eller båda :) Klippet ser du nedan.Jo. Såhär.Sen i onsdags kväll har jag grubblat över hur vi ska göra med Ennis och förskolan. Första anledningen till att jag började tvivla var en incident i onsdags där Ennis slog munnen ganska illa på förskolan och ingen verkade ha sett riktigt vad som hände. Jag har från början varit tveksam till att småbarnsavdelningen är blandad med storbarnsavdelningarna på den stora gården eftersom gården är just stor och man omöjligt kan ha uppsikt över de små barnen när de är utspridda så som de är. Och nu hände detta.Jag vill direkt säga att de tre pedagoger som Ennis har haft är superfina människor, trygga och engagerade i barnen. Men jag känner mig inte trygg med situationen de har ute på gården, och är inte heller riktigt överens med att de har så mycket smått material inne på avdelningen. Och för mig är säkerheten och trygghetskänslan hos barnet det allra viktigaste.Nåja. På torsdagen var Ennis sjuk så då fick jag en anledning att inte gå dit med honom. För det var så jag kände, jag vågade inte. Och på fredagar är han ledig. Men på fredagen fick vi också ett mail från förskolan där det stod att två av de tre pedagogerna på Ennis avdelning ska sluta och att ledningen velat att föräldrarna inte skulle veta det under inskolningsveckorna. Detta gjorde att jag började grubbla ännu mer och fick verkligen en klump i magen. Och jag som är hemma med Idde, ska jag gå och lämna Ennis någonstans när jag inte känner mig helt trygg med att han är säker och har det bra?Först kändes det som att jag bara var känslig och överreagerade men när jag till slut ventilerade mina tankar med Johan höll han med mig. Det kändes så himla skönt.Så igår sa vi upp hans plats på förskolan och idag var vi där och hämtade hans saker. Även om jag tycker att vi fattat rätt beslut känns det fortfarande hemskt jobbigt alltihop. Och när vi var och hämtade sakerna började jag storgråta. Pedagogerna har varit himla fina mot vår pojke och nu satt hans bild uppe på hans plats och allt. Då blev det så himla påtagligt att han ska tas ur detta sammanhanget.Jag vet inte varför det är så himla jobbigt egentligen. Kanske för att vi ställt in oss så mycket på detta nu, denna nya era i hans liv liksom. Och så blev det inte som vi tänkt, lite som ett misslyckande. Och jag vill inte heller såra pedagogerna som verkar va så fina personer, trots att de brister lite i rutinerna.Som jag säger i videon så hade vi såklart tagit upp säkerhetsfrågan till diskussion ifall vi verkligen varit tvungna att ha Ennis på förskolan men eftersom jag ändå är hemma med Idde kändes det inte värt den energin det kräver att vara "jobbig förälder". Sen vill jag egentligen föra fram våra tankar men det känns så himla svårt. Och idag var jag så gråtig så det var inte mycket som kom ur munnen.Idag har jag alltså bölat till och från hela dagen. Till saken hör också att jag var och besökte en annan mindre förskola idag, innan vi hämtade Ennis saker, som jag hade höga förväntningar på. Vi har stått i omplaceringskö till den förskolan redan sen vi fick platsen på denna förskolan som Ennis nu slutat på. Det jobbiga var då att den inte riktigt levde upp till det jag förväntat mig. Också en lite otrygg gård, endast en av pedagogerna på hela förskolan var förskollärare och det kändes lite stökigt med massa saker överallt inne på avdelningarna. Sen ringde jag ytterligare en förskola, som vi nu satt som etta till båda barnen, och bad att få komma och hälsa på. Då fick jag svaret att jag skulle återkomma om två veckor när inskolningen var över och att de har vääääldigt lång kö. Senare i samtalet kändes det bättre men hoppet om att Ennis ska få en plats där nästa höst sjönk.Så idag har känslorna varit uppgivna. Gjorde vi rätt? Var det kanske den bästa förskolan ändå? Kommer jag klara att ge båda mina barn vad de behöver när de är med mig hela dagarna? Kommer vi få en plats över huvud taget? Hur ska jag se till att Ennis blir socialt stimulerad samtidigt som jag ska ta hand om Idde? Tankarna går runt.Men i slutändan vet jag ju att Ennis kommer ha det bra med mig och Idde i ett år till, han går ju inte miste om något livsviktigt om han väntar med föris tills han är knappt tre år. Och det viktigaste är ju att han har det bra. Fina Ennis <3