Nu har vi fattat beslut

Äsch. Man ser ju i mina ögon att det är lite halvjobbigt just nu. Och just idag, när jag tar denna bilden, har jag dessutom massiv huvudvärk och extraslag på lilla hjärtat där innanför det ribbade linnet (som för övrigt bara glider upp över magen hela tiden).Men ja. Ni som kollat på mina stories vet redan, men vissa kanske inte har sett. Vi har fått fatta ett beslut, Johan och jag, om att göra oss av med vår lokal i stan. Vi bestämde ju oss egentligen redan innan sommaren, men sen fick vi nya idéer och bestämde om. Vi ville ge det en sista chans. Göra om lite och prova några nya grejer. Nu när jag skulle kunna börja jobba lite mer på riktigt, utan att ta hand om barn samtidigt om dagarna.Men som ni vet har hela hösten varit kaos. Idde har varit dålig till och från, legat inne på sjukhuset i omgångar och till slut opererats. Bello skulle skolas in och även han opereras och allting drog ut på tiden flera månader pga alla sjukdomar barnen åkte på. Julen kom och sen januari, och vi åkte på ännu mer. Influensan i två veckor.Och jag vet att vi inte är ensamma om att va mycket sjuka, det ÄR så under småbarnsåren, men det går inte ihop med vårt liv som egenföretagare. För den sista lilla chansen som fanns för mig (och oss) att skapa något hållbart här i fina lokalen, den försvann. Jag har inte haft möjlighet. Och det är lätt att skylla på andra faktorer, inte ta ansvar själv, men ni anar inte vad jag har försökt.Men livet verkar vilja något annat för oss nu. Och då är det dags att sluta streta emot.Så vi bestämde oss förra veckan, och igår berättade jag för Vanja att vi ska sälja. Vanja har ju alldeles nyligen flyttat in och skapat så himla fint uppe på lilla loftet. Och vi sa tre månader till att börja med, men jag tror att vi båda såg framför oss att det skulle bli längre. Vi ville ju få vår verksamhet att lyfta, men den har inte gjort det nu när det verkligen behövs och vi måste ta bort kostnader för att överleva. Så det kändes supersorgligt att berätta för Vanja som blev ganska besviken men ändå förstod såklart. Hon fattar ju såklart grejen, och ser hur jag har försökt kämpa för det här. Men det känns inte så kul att utöver att "lägga ner" en egen grej samtidigt påverka någon annans situation. Sen är jag säker på att det kommer bli bra för Vanja även fortsättningsvis, hon har ju en förmåga att göra det mesta till någonting fint <3 Nu rinner tiden iväg här, och jag måste hämta barnen på föris, så det får bli mer om min personliga kris lite senare. Men jag kan ju säga så mycket som att det känns som ett stort misslyckande just nu. Jag ville så gärna. Men det gick inte. Och jag vet att det inte mitt "fel", det är ingens fel, men det går helt enkelt inte att göra allt samtidigt. Och jag fattar ju det. Men jag vill inte att det ska va så. Och jag tycker någonstans att jag borde fått ihop det.Men jag kan inte va 85% vabbande mamma och samtidigt va VD och försöka satsa nytt på ett företag som kippar efter andan utan buffert. Och Johan har inte kunnat satsa på företaget då hans främsta uppgift under sommaren, hösten och vintern har varit att försöka försörja familjen och få in pengar här och nu. Så han har tagit jobb på andra ställen för att vi ska kunna försörja oss när jag vabbat, varit på sjukhus och dessutom själv varit sjuk.Så nu är det dags att sluta kämpa. I alla fall för det här stället. Och jag kommer skriva mer om vad just detta "stället" betytt för mig och varför min identitetskris nu blir ännu tydligare.Men inte nu. För nu ska jag hämta barn. Och tur är väl att Ipren finns för nu vågar jag sätta mig i bilen igen efter den här jävla huvudvärken som äntligen lagt sig lite. Men jag kommer följa upp. Och jag vet att jag kan va rätt dålig på det ofta, men denna gången ska jag. Lovar <3[heart_this]