Håller drömmen på att gå i kras?

Hej vänner. Först lite uppdatering kring lilla Idde och sen några tankar om resten av hösten och hur det ska bli med allt. Känslorna nu alltså. Överallt, som man brukar säga.Idde är opererad och det gick bra. Såg ut som en så kallad kronisk blindtarmsinflammation när de väl opererade och det var något mer komplicerat än vad kirurgen hade trott. Men han var nöjd och det känns skönt. Efter en ytterligare stökig dag igår med infarter som inte funkat och flera stickförsök fick Idde till slut smärtstillande och näring i drop. Hon repar sig sakta men säkert och har börjat äta lite och dricka igen. Jag hade en rätt tuff förmiddag igår och blev så less när vi behövde fortsätta plåga Idde med stick och annat obehagligt. Bröt ihop lite och grät som ett barn men samlade mig igen. Vafan liksom. Kämpa. Gråt och kom tillbaka med rena ögon typ. Nu känns det positivt men jag kan inte slappna av riktigt förrän om några dagar när man ser att operationen är komplikationsfri och hon inte har ont. Ikväll har vi tagit bort infarten på foten då Idde hade ont av den och dessutom fick svullna tår som oroade mig (och sköterskan) lite. Så nu är det smärtstillande på annat sätt som gäller. Trots lite kvarstående oro väljer jag såklart ändå att va positiv och tänker att det ska bli bra nu. Att vi kan få gå vidare i livet, landa lite hemma, få olika saker på plats och ägna oss åt vardagslivet liksom.Och såhär går tankarna kring hösten.Vi var så på gång. Nya idéer och ny energi. Hösten skulle riva igång, barnen skulle gå på förskola och jag skulle ta chansen att sjösätta projekt som jag fnulat på ett tag. Istället för att släppa lokalen på söder skulle vi starta om på ny kula. Våga satsa.Men så kom smällen och familjens hälsa sattes på spel. Idde har varit så sjuk till och från i flera veckor och Bellos operation, som hela tiden sköts framåt, präglade hela starten på hösten. Och vi är inte ur detta låsta läge än.Den senaste veckan har jag börjat tvivla på om det kommer gå. Kommer vi kunna behålla lokalen? När kommer jag kunna börja jobba och sjösätta de idéer som vi valt att satsa på? Kommer alltihop gå i kras nu? Kanske är det kört. Iddes, och övriga familjens hälsa, är viktigare än allt och hon måste få bli frisk nu.Men jag vägrar låta min dröm försvinna bort. Jag vägrar ge upp det som vi startat. Jag vet att det kommer att gå, allting kommer lösa sig. Familjen först och sen kommer möjligheterna med företaget smyga sig på. Allt blir till det bästa trots allt. Jag väljer att tro på det.Imorgon kommer min älskade mamma upp och hjälper oss kommande vecka. Bello kommer kunna skolas in klart på förskolan, Idde ska repa sig ordentligt på sjukhuset och sen vila upp sig hemma. Johan jobbar alla dagar förutom fredag och att mamma kommer gör att vi kan klara veckan. Jag är så otroligt tacksam för att jag har min familj. Otroligt.När Idde är frisk och Bello inskolad fortsätter projekten jag startat i nya studion. Jag har ju delat med mig lite, men imorgon kommer ni få en riktig bomb från studion och make overn, före-bilder och hur långt vi kommit hittills. Och så presenterar jag ett riktigt roligt samarbete för hösten, som har med skapandet av studion att göra, och som jag är SÅ stolt över! Det är en sån fantastiskt kreativ utmaning! Så alla ni som tycker det är skoj med mina entreprenörsprojekt och min kreativitet – Håll utkik imorgon söndag!Nu känner ni va?! Att vi är på gång igen. Och kanske kommer det fler bakslag, kanske inte. Men vi tar oss förbi allt, allt blir bra till slut.Ge upp är fan inte min grej. Nu ska jag fortsätta bygga min drömtillvaro med familj, entreprenörskap och kreativitet. Allt i den där finfina Nypon-mixen ni vet!Puss och stort tack för ert fantastiska stöd i allt detta. Hur fint liksom.[heart_this]