Varför skaffar du barn om det är Egentid du vill ha?
Varför skaffar du barn om det är Egentid du vill ha?Det undrade jag på allvar för några år sen när Ennis var typ två och Idde en bebis. Jag kunde inte fatta hur människor kunde börja prata om egentid typ innan de kommit hem från BB. Vill man inte va med sitt barn liksom? Skaffar man barn får man faktiskt prioritera bort sin egentid i ett antal år. Tyckte jag då. Själv hade jag väldigt svårt att va utan mina barn, men det var nog mest en fråga om kontroll om jag reflekterar såhär i efterhand (även om jag såklart ville va med barnen för att jag älskar dem osv).Så vad tycker jag om det resonemanget nu?
Jag kan fortfarande känna att en del är lite väl snabba på att prata egentid. Jag tycker någonstans att man i och med föräldraskapet också väljer bort att sätta sig själv i första rummet och liksom viger (i alla fall en del av) sitt liv till att ta hand om sina småmänniskor. Det blir ens uppgift, och ingenting är viktigare.Samtidigt känner jag nu, efter att ha varit förälder i snart fem år, och fått ihop ett barngäng på tre pers (plus tre bonusar ju), att jag verkligen är i behov av ANDRUM. Jag känner att Nu är det faktiskt jag som behöver något.Och det behöver jag för att funka. För att jag inte gillar den personen jag blir av att inte få en lugn stund, utan krav eller ansvar. Jag har blivit för trött, kommit in i dåliga mönster, fått kort tålamod och ofta känsla av att bara vara till för andra.
Och jag älskar att vara mamma. Det är verkligen min grej. Men jag älskar också att vara jag. Kreativa jag. Roliga jag. Smarta jag. Duktiga jag (ja, det är okej att vilja va duktig). Spontana jag. Nördiga jag. Lugna jag. Fåfänga jag. Snygga jag. Sportiga jag. Pigga jag. Starka jag. Glada jag.Därför behöver jag Egentid NU.
Att värna om egentiden tre dagar efter förlossning tycker jag är att överdriva. Njut å va förälder liksom. MEN, vänta inte tills fyra år har gått och du är helt borttappad som person. För man måste inte nå sin yttersta gräns innan man börjar ta hand om sig själv på det sätt man behöver.Nåt mellanting är bra. Att vara medveten är det viktigaste. Vad behöver jag? När behöver jag det? Behöver jag ingen egentid kanske? Nä, då ska jag inte ta mig det bara för att andra tycker att jag borde.Lyssna. På dig själv. Och om du har en partner som har lättare för att "ta för sig" egentid - Se det. Och ge uttryck för att du behöver lika mycket space. För visst är det nog så att våra kära partners har lättare för att ta sig tid till träning, kolla serier eller nå sport, kanske träffa vänner. Vad vet jag. Jag får för mig det.Men det är bara vi själva som kan bestämma hur vi vill ha det. Ansvaret ligger inte hos din partner som inte ger dig utrymme, om du inte uttryckt att du behöver det. Ta ditt utrymme. Om du behöver det.
Så löd orden från mamman som sitter hemma i soffan och har kört kvällsrejset själv medan pappan är på jobbmiddag i stan. Det blev ingen träning idag eftersom planerna ändrades. Men det gör inget, jag tar igen det en annan dag. För flexibel måste man va, trots allt. Men jag har det till godo ska ni se!Dessutom var jag en supermom som fick alla ungar att sova innan 19.30, så nu kan jag blogga och fortsätta jobba med nya roliga projektet (som jag snart kan avslöja!) trots att jag är själv med barnen ikväll.Målade naglarna igår i alla fall! Så där kan jag få godkänt! Hur går det för er?
[heart_this]