Han lämnar mig i sticket

Så var det dags igen. Den där perioden varje år, där han försvinner. Lämnar mig i sticket. Hemskt.Näääädå. Det är inge hemskt. Det kan till och med vara ganska skönt att vara ifrån varandra lite. Jag tror det är ganska bra för relationen, att man får längta lite efter varandra. Skriva några sms som innehåller mer än:MjölkBrödBlöjorBiddada (bebisgröt)BananerKladis kladis (Choklad)osvJust det! Vad är det han ska iväg på då? Mello såklart. Johan jobbar med Aftonbladets rapportering från Melodifestivalen och är alltså iväg i typ 6 veckor..?Men. Det är inte så hemskt som det låter. Han är hemma tre dagar i veckan i alla fall. Helt okej lagom ändå.Hur ska vi klara oss här hemma då? Ennis och Idde på föris och Bello hängandes med en arbetande moder som ska ta hand om både jobb, hem och barn. Matlagning, städning och tvätt.Låter det tungt?Jo. Det kan det nog bli. Eller en utmaning i alla fall. Men till skillnad från förra året är jag inte TUNGT gravid i år. Jag är lätt som en fjäder - 53 kilo om man ska va exakt. Och fogarna mår fint!Å andra sidan har jag ju då ett barn mer i år. Men det är världens lugnaste barn. Och den stora, som blivit 4 år, är ju då också äldre och något förståndigare än förra året.Dock är det en del bråk mellan Ennis och det här Idde-yrvädret. Idde är vårt mest krävande barn (och även roligaste) och hon kör sitt rejs. Helst ska alla andra också köra just det rejset. Annars skrik.Och de här bråken som blir mellan Empan och Iddan ÄR jobbiga. Så det kan bli lite tufft, absolut.När man har hand om barnen själv finns det en sak som helt oväntat brukar gå bättre än om man är båda hemma - Det är större sannolikhet att ens plan håller, och att det flyter. Och det är för att man bestämmer helt själv, sånär som på barnen dårå.Så jag tänker planera så det står härliga till här hemma! Mat ska planeras, likaså hämtningar, klädval på morgonen, läggningar, aktiviteter osv. Det HAR funkat förr.Och titta bara på denna nöjda unge. Han har inte krävt mycket i sitt liv - Bara han får sova mycket, äta mycket tuttemat, busa med sina föräldrar och syskon och greja med sina saker så är han nöjd.  Nu har han i och för sig börjat bli något mer krävande eftersom han tar sig fram. Och reser sig. Utforskar. Så man kan inte ba sätta honom med en kloss, inte alltid i alla fall.Men det kommer gå fint!Även om Johan är borta mycket hemifrån är det ändå något visst med denna perioden.  Jag och Johan har ofta ganska tät och rolig sms-kontakt och får bli våra "jag" som vi var i början sådär. När man kan slänga lite käft, fast i skrift dårå.Sen tar vi vara på de dagar vi är tillsammans på ett helt annat sätt.Men ja - Den här tokstollen blir nog den största utmaningen, speciellt med tanke på hennes ovilja att sova på kvällen och hennes otroligt oroliga nattsömn. Och den där viljan på det. Knasiga fantastiska  unge.Jag kommer ha lite hjälp från mina föräldrar också, det känns fint.Mello - ba kom![heart_this]