När man råkar snudda vid ett känsligt ämne

Det finns vissa ämnen som man ska passa sig för att skriva om. Det kvittar liksom vad man skriver så finns det alltid någon som vill tolka eller tycka att man tycker fel. Och det är såklart okej att diskutera, det kan inte bara vara lull-lull här på bloggen eller hur? Men som som sagt, det kvittar nästan vad man skriver så kan det tolkas negativt.Vilket ämne syftar jag på denna gången då? Jo. Amning.Så jäkla laddat. På många sätt.Framför allt är det laddat för oss ammande eller icke-ammande mammor. Det är verkligen känslomässigt och fysiskt jobbigt när amningen ska komma igång - Rätt grepp, rätt mängd, mängd över huvud taget, smärta, ställning, bra BH och kläder, amma flera gånger per natt, hormoner osv. Och så pressen, från en själv och utifrån, att det ska funka. Och känslorna har man redan utanpå, så man är ju något känsligare än vanligt. Och för den som inte vill amma kan det va lika jobbigt.Men ämnet är också laddat som just ämne. Finns det någonstans som folk kan tycka, tänka och diskutera så är det kring Amning.Ibland känns det som att det här med amning går till överdrift, att det blir som en tro nästan. Det finns grupper för än det ena, än det andra, och man hittar likasinnade inom amning. Det är väl jättebra att man kan få stöd och hjälp i sin amning. Men när det blir nå slags community där man har amning som religion, och tycker att alla ska göra som en själv, går det lite för långt. Det går för långt när man börjar döma andra. Goda råd i all ära, det tar jag gärna också emot om jag ber om det, men åsikter om hur man ska sköta sin amning klarar jag mig utan.Jag tycker att det är fantastiskt att kunna amma mina barn, för mig känns det väldigt fint att kunna fortsätta bygga mitt lilla barn med hjälp av min kropp. De som inte kan eller vill amma känner sig säkert lika nöjda med sin situation. Eller inte. Alla har olika situationer att hantera och måste få göra det på ett sätt som funkar för dem.Men visst, skriver man om amning får man va beredd på att någon tycker. Och igår skrev jag lite om amning, och att jag ville börja reglera den lite. Försöka ge Bello mat var tredje timme istället för precis när han vill. Dels för att mina bröst inte mår nå bra av bergochdalbane-amning då jag både fått infektioner och mjölkstockning, och dels för att Bello har så himla lätt att lägga på sig vikt. Och med tanke på hans storlek, häftiga andning och något kämpande hjärta vill jag inte ge honom mer mat än han faktiskt behöver.Självklart nekar jag ju inte Bello mat om han verkar jättehungrig, men om han tuggar lite och mest verkar behöva närhet och tröst vill jag försöka ge honom det på annat sätt i första hand. Och det har väl gått ganska bra idag tycker jag. Jag har nallat på en kvart ibland då bebin verkat väldigt hungrig men också dragit över något när han sovit och inte vaknat för mat.För det är ju ingen benhård regel jag kör med - mer som en riktlinje och strävan efter balans. Och det kan väl ändå inte va fel?Jag tycker i vilket fall att man får chilla lite i åsikterna kring amning, bara folk tar hand om sina ungar på ett sunt och kärleksfullt sätt blir det ju bra.Nåja. Slut på diskussionen för nu. Här är katten Majlis. Hon är gullig men busig. Och vi är mer eller mindre allergiska mot henne, men det finns ju medicin. Hon är mammas och pappas nya kise i vilket fall.Och här har vi två trötta barn som trotsat vädret och härjat i Skrylle halva dagen. Ennis är nog fortfarande trött efter resan i Danmark och upplevelserna från Legoland, så han har lite sömn att ta igen. Men vi har ju ett helt sommarlov att sova på, visst?Johan åkte precis mot färjan till Gotland och Almedalsveckan. Jobb. Men jag fick ett dygn med honom i alla fall. Alltid nåt!Nu ska jag väcka Bellan och AMMA! Puss på er.