Jag är ett vrak

Jag skrev ju igår att jag förmodligen skulle va ett vrak idag eftersom man brukar bli sådär lite känslig några dagar efter förlossningen. Tredagarsgråt eller vad man säger.Och ja, jag har gråtit idag - Tre gånger faktiskt. Men de två första gångerna var det av smärta.Vi har haft en rätt stökig natt men Idde som vaknade och var otröstlig och väckte alla utom Ennis (inklusive mormor och morfar och hela konkarongen) och sen har Bello knorrat en del. Min foglossning slog tillbaka med full kraft igår eftermiddag och jag fick så sjukt ont igen, nästan mer än under graviditeten. Så det blev ju himla svårt på natten med amning osv.Så tidigt på morgonen låg hela lilla familjen i soffan i vardagsrummet och ägnade sig åt diverse mer eller mindre mysiga aktiviteter. Bello sov på Johan som sov på soffan. Ennis satt bredvid mig med iPad och Idde satt framför mig med iPad och lutade sig mot vetekudden som låg mot min mage.Jag hade nämligen helt sjuka eftervärkar och där tidigt på morgonen krampade det så jag grät. Men med alvedon och vetekudde blev det okej ett tag. Och vi hade himla mysigt där i soffan.Sen ammade jag Bello vid nio och efter det fick jag kramp igen. Så in åt helsike. Och det släppte inte. Tårarna sprutade och jag visste inte var jag skulle bli av. Johan ringde BB och rådfrågade - de sa typ att jag skulle fylla på med Ipren men att eftervärkar blir värre för varje barn man får. Vilket jag visste. Men jag visste inte att jag skulle ha kramp som kändes värre än värkar. Efter ett tag lugnade det sig och jag kom på att det kändes bäst om jag stod upp och rörde mig lite. Så när det var på väg igen under dagen ställde jag mig direkt och kunde förhindra det litegrann.Men dagen blev rätt slö för min del som ni förstår. Gjorde några få jobbgrejer på förmiddagen och sen hängde jag mest med en sovande och ammande Bello medan mamma och pappa tog hand om Ennis och Idde. Idde sov typ fyra timmar på dagen dock, hon hade en del att ta igen efter denna uppochner-veckan.Just det! Tredje gången jag grät var när jag tittade på en av de sämsta filmer jag någonsin sett - 14 suger. Den är verkligen dålig (förlåt ni som gjort den, vi har säkert gemensamma bekanta) men trots det har jag sett den flera gånger. Och idag var en av de gångerna, eftersom den gick på filmkanalen och jag hade igång den som skval. Den är dålig, samtidigt som den verkligen speglar hur det var när jag var i den åldern. Den utspelar ju sig i mina hemtrakter och det var precis sådär. Så nåt har den ju, i all sin bedrövlighet. Och så plötsligt satt jag och bölade över någon av de sista scenerna där storebrorsan blir en mjukis och snäll mot sin lillasyster igen. Det var ju väldigt konstigt med tanke på filmens kvalité - Men kanske var det så min tredagarsgråt tog sig uttryck. Och då känns det ju faktiskt helt okej. Inte värre än så. Ikväll är det full fräs med Idde, eftersom hon sov hela dagen typ, medan Ennis somnade kl 18.30 på soffan och har sovit sen dess. Jag har gjort tomatsoppa och grimaser med mitt yrväder till dotter. Älskar henne.Imorgon kommer farmor Sonia och får träffa Bello för första gången. Blir mys. Hoppas på bättre natt i natt. Puss på er!