Jag blir tokig! Hur gör man??

Obs! Bara gamla gulliga bilder i inlägget :)Jag håller på att bli tokig på våra nattningar. Och på den lilla fantastiska underbara gulliga men också asjobbiga lilla Iddekorven.Hon. Vill. Inte. Sova.Ennis är för tillfället suuuupertrött efter förskolan, flera dagar har han somnat i bilen hem och fortsatt sova för natten när vi kommit hem och burit upp honom direkt till sängen. Om han inte somnar i bilen är han trött på kvällen och när man väl bäddat ner honom strax efter kl 19 somnar han på max tio minuter.Men Idde är som sagt nästan helt omöjlig att ha å göra med vid nattning. Hon härjar och krånglar och bökar och stökar. Vrider sig, ska ur sängen, ligger och bankar med fötter eller händer. Börjar sjunga högt mitt i allt eller räknar till 12. Hon gör verkligen allt för att hålla sin kropp vaken.Är hon inte trött kanske? Jo, det är hon. Supertrött. Men det hjälper liksom inte. Och hon har en sån jäkla vilja och ett humör som heter duga. Vi har funderat på att dra ner på sömnen på vilan på förskolan men eftersom vi uppfattar att hon är trött efter föris känns det liksom inte som rätt väg att gå. Hon fyller 2 år på lördag så kanske det är dags att dra ner på vilan ändå.. vad har ni för erfarenheter och tips?Ett problem vi har är att det inte blir mörkt i barnens sovrum. Vi gjorde det rummet till deras rum i höstas, då var det mörkt på kvällarna. Nu är det ljust. Våra persienner är helt värdelösa och vi har ljusa gardiner. Ikväll stod till och med solen på så ja, det kunde varit kl 12 på dagen helt enkelt. Så vi plockade en gardin från Alberts rum, men fortfarande, inte tillräckligt mörkt. Vi måste verkligen fixa det där alltså. Jag tänkte sätta två krokar och sy en mörkläggningsgardin som man liksom krokar på med öljetter tätt intill fönstret. Men just nu är jag så jäkla gravid så jag orkar inte fixa. Och har inte tid typ. Men sen ska jag fixa. Alberts gardin får duga så länge.Ett andra problem för tillfället är att jag inte kan sitta på ett bra sätt. Min kropp pallar liksom samma position i kanske en minut, sen värker det i bäckenet eller spränger i underlivet typ. Låser sig i höfterna och gör ont i rumpan. Magen trycks upp eller kryper det i benen som bara den. Sitter jag i sackosäcken kommer jag inte upp sen, sitter jag på pall når jag inte ner till Iddes hand som jag måste hålla titt och tätt. Gaaaah!Ikväll testade vi att bära upp två sittpuffar i rotting + kudde. Gick sådär. Blev bra höjd men var inge skönt för kroppen. Får testa med tjockare kudde.Just nu är i alla fall enda sättet att få Idde att somna att hålla henne i handen varvat med att hålla en stadig hand på hennes kropp och hindra henne från att vända på och korva sig. Hon protesterar såklart mot det sistnämnda men verkar ändå tycka att det är skönt när hon ger upp och kroppen liksom måste slappna av. Då somnar hon till slut. Sen säger jag "Godnatt Idde" typ tusen gånger. Så fort hon krånglar säger jag det. Har kommit på att det inte är lönt att säga nåt annat.Men fy fasen vad krångligt det är för tillfället. Och jag bara tänker på hur det ska bli med bebis sen, speciellt om inte Johan är hemma. Hua. Eller går det bra, ingen aning. Men vi får nog kika lite närmare på en bra, och liten, sittmöbel. Så jag även kan ha bebis i famnen när jag nattar, om det behövs.Och så avslutningsvis - Jag HATAR glassbilen. Den kommer och tutar sitt värsta tut typ PRECIS när barnen håller på att komma till ro. Innan kom den halv åtta, nu kommer den kl åtta. Idag kom den precis när jag lyckats smyga ner och jag bara höll tummarna för att inte Idde skulle vakna igen. Det gjorde hon inte som tur var... men asså hallå?? Vem köper glass från glassbilen? Jo, småbarnsföräldrar. Vad gör de kl 19-21? Jo, det NATTAR BARN. Helt ologiskt ju. Guuuud.Jag. Vill. Inte. Köpa. Glass. TACK. GODNATT.