Förlossningen

Jag har börjat tänka på förlossningen. Jo faktiskt.När jag skulle få mitt första barn, Ennis, planerade jag inte så mycket för själva förlossningen. Jag visste ju inget, inte ens att den där moderkakan skulle krystas ut efter ungen. Smärtlindring höll jag helt öppet och valde lustgas och epidural när jag väl var inne på förlossningen. Jag drar inte hela historien nu, men vill man läsa min första förlossningsberättelse kan man göra det HÄR.Inför Iddes förlossning hann jag knappt tänka, jag hade fullt upp med inspelning av Älskade unge och valde nog aktivt att inte tänka så mycket. Men någon dag innan bf sådär skrev jag i alla fall ett förlossningsbrev. Bara två veckor innan hade vi nämligen bytt till BB Sophia som förstahandsval och där fick man föda i vatten. Det blev jag plötsligt lite sugen på och skrev sist i brevet att jag kunde tänka mig det ifall det blev läge liksom. Sen gick ju förlossningen skitfort, men ungen kom ut i vattnet! Läs om Iddes förlossning HÄR.Och så till denna förlossningen. Jag har som sagt börjat fundera lite, se fram emot det. Här kommer en lista över tankar och önskemål inför min tredje förlossning. Självklart är ju min viktigaste önskan att allt går bra, både med bebis och mig, men det förstår ni ju.1. Jag vill föda på Karolinska i Huddinge.Ennis är född där och vi kände oss trygga och väl bemötta där. Det är ett sjukt deppigt sjukhus rent miljömässigt, korridorer och sk konstverk känns trökigt och extremt omodernt. Men det är en varm och god stämning mellan människor där, och det är ju det viktigaste.2. Jag vill hinna in.Det kan ju va så att denna förlossningen går fort. Ennis förlossning tog 23 timmar från första värk, Iddes 5,5 timme. Dvs att det kan gå fort även denna gång. Beroende på hur värkarna kommer vill jag komma in när jag känner att jag behöver denna gången, jag kommer välja det själv. Och med tanke på att jag senast först trodde att jag hade värkar med 3 minuters mellanrum (bara att de inte försvann helt mellan) men snart insåg att det faktiskt var värkar i princip hela tiden, så vill jag ta det säkra före det osäkra. Jag åker in när jag vill.3. Jag vill helst föda utan smärtlindring.Under Iddes förlossning hann jag inte ta någon smärtlindring eftersom jag bara hann va på förlossningen 1,5 timme innan Idde var ute. Det var häftigt som fasen och jag gör det gärna igen. Men då kanske det behöver va en snabb förlossning, annars pallar jag kanske inte.4. Jag vill ha så lite stick och nålar som möjligt i min kropp.Jag är stickrädd, nåt enormt. Jag blir liksom handsvettig av att min barnmorska sticker mig i fingret för att kolla järnvärdet. Nålar i händer och armveck är alltså inget jag längtar efter och vill helst undvika det. Men jag säger ju aldrig nej om det behövs, såklart.5. Jag hoppas att moderkakan kan lossna lite lättare denna gången och att livmodern drar ihop sig mer av sig själv.Moderkakan var lite trög på att lossna senast och min livmoder har inte riktigt velat dra ihop sig av sig själv någon av mina tidigare förlossningar. Har fått lite sprutor och grejer som hjälp. Jag önskar också att jag blöder mindre, har förlorat en liter blod båda förlossningarna och första gången fick jag tablett under tungan för att sluta blöda. Då fick jag istället värsta feberfrossan och det slipper jag gärna.6. Jag vill att Ennis och Idde ska få komma och hälsa på och helst sova över ifall vi stannar flera nätter.På BB-Sophia fick Ennis sova över men jag vet inte hur de ställer sig till det i Huddinge. Vi får väl se. Men helst vill jag ju ha min familj hos mig.Mm, det är mina tankar just nu. Jag är inte rädd utan jag ser snarare fram emot själva upplevelsen. Det känns skönt. Tänkte skriva lite i ett senare inlägg om hur jag tänker kring första tiden med bebis.Nu säger jag godnatt! På bilden: Johan och nyfödd Ennis <3