Jag är glad ändå

I lördags gick jag in i vecka 28. Inte klokt vad långsamt det går, trots att jag tycker att veckorna går snabbt och att det är lördag hela tiden. Men siffran har varit 25-nånting hur länge som helst nu tycker jag. Det går inte ihop.Men men, det går ju inte fortare än vad det gör. Helt plötsligt står man ju ändå där och ska föda liksom.Jag tänker att om jag sysselsätter mig ordentligt går tiden fortare, kanske kan funka. Just nu har jag två projekt tar min tid, och jag kan ju då inte avslöja något av dem än. Det ena får ni reda på senast till helgen, det är ett sömnadsprojekt som är superroligt, och det andra bör jag också kunna släppa snart. Det är så trist när man inte kan berätta vad man håller på med, det är ju så roliga saker!Det roligaste med graviditeten just nu är att bebisen rör sig så himla mycket. Jag hajjar till ibland för att den liksom möblerar om hela magen känns det som :D Jag blir verkligen nyfiken på vad det är för en där inne och kan fortfarande inte riktigt fatta att vi ska ha ett barn till. Det är verkligen fantastiskt.Det trökigaste med graviditeten är att jag numera inte kan vända mig på natten utan att häva mig själv med armarna. I typ FEM steg. Det är fogarna som härjar, jag har väldigt ont av foglossning både när jag går och på natten dårå. Och värst är det på natten numera. Det är liksom knappt att jag kommer runt. Dels ska höfterna lyftas och rullas över och sen ska ju magen med. Och benen. Så det blir alltså ett projekt varje gång jag ska vända mig vilket resulterar i att jag vänder mig kanske tre gånger per natt. Och då blir det ju ännu mer statiskt för höfterna så det blir liksom en ond cirkel det där.Men allt går ju. Finns värre grejer. Jag är glad ändå jag.