Orkar inte
Fasen vad roligt med så mycket respons på mitt inlägg om att känna kärlek på olika sätt för sina barn. Det verkade ju engagera, och framför allt kände flera igen sig. Någon tyckte till och med att det var skönt att jag satte ord på känslor som man inte själv kunde sätta ord på, och därför tyckte att det varit lite jobbigt.Och DET är ju fantastiskt. Jag tycker om när ni som läser blir engagerade och gillar det jag skriver, kan inte hjälpa det. Det blir lite diskussion och jag får dessutom något tillbaka från er som läser bloggen, det känns roligt.
Just nu är jag på kontoret/ateljén och orkar inte åka hem. Har ingen bil idag och måste med andra ord åka buss, tunnelbana, pendeltåg + gå för att ta mig hem. Inte ultimat med denna kropp. Dessutom är det kallt. BLÄ. På tisdag får jag min nya bil. Jag kan säga att jag längtar rätt hårt just nu, trots att jag är lite skraj för att köra den eftersom jag bara kört automat sen jag tog körkort.Men det skiter jag i just nu. Hade kört vilken rishög som helst bara för att få komma hem smidigt just nu. Men men, det är bara att bita ihop.Jag vet att det är normalt att det är vinter nu men det kan gärna få bli vår snart. Jag pallar inte frysa.Min enda motivation att ta mig hem nu är att jag får mysa med mina barn. Så får helt enkelt tänka på det hela vägen. Mina små älsklingar <3 