Min största bedrift under året 2016

Jag hade egentligen tänkt göra en årskrönika här på bloggen. Men det har ju då inte blivit av riktigt.Jag vet inte riktigt om man måste göra det heller. För vem liksom? Ni som följer mig har ju hängt med hela året förmodligen :D Men visst. Det ÄR roligt att summera året och kika tillbaka på vad som hänt, både för mig och kanske även för er.Men det tar sån tid. Jag har ju gjort årskrönikor tidigare år och minns att det har tagit superlång tid att få ihop det på ett bra sätt. Jag vet egentligen inte varför, det kan ju va 12 händelser, typ en per månad, med bild och lite text. Inget konstigt alls, jag har haft 12 bilder i blogginlägg förut :D Men tydligen är det extra krävande det här. Och nu känns det som att det gått så lång tid efter årsskiftet att det typ är för sent :DMEN.Då tänkte jag såhär. Det är mycket som hänt detta året, och jag är stolt och tacksam för mycket, men det finns en händelse som väger riktigt tungt.Jag har tagit körkort.Vid 28 års ålder gjorde jag det. Äntligen. Den 10 augusti 2016.Tiden fanns, möjligheten fanns. Jag gav mig fan på att fixa det och det gjorde jag. På första försöket, både teorin och uppkörningen. Fan vad bra jag är.Även om jag kan känna mig osäker i trafiken ibland, speciellt när jag ska köra där jag är ovan eller inte hittar, så har detta körkort öppnat sååå många dörrar för mig. Framför allt är jag inte beroende av andra (läs Johan) utan kan själv sätta mig i bilen och köra dit jag vill. Vår vardag har blivit så mycket smidigare då vi kan va mycket mer flexibla, vi kan båda ta bilen om det behövs. Hämta barn på förskolan osv.Och nu när vi ska ha ännu ett barn. Vilken jäkla tur att jag genomförde detta precis innan jag blev gravid igen. Jag tror nämligen inte att jag hade haft samma motivation att ta kortet nu under graviditeten.Det är knasigt för jag har liksom sett det där med körkort som något som andra har. Inte jag. Det är liksom inte för mig. Trots att jag övningskört i perioder, både som tonåring och som ung vuxen, har jag nog aldrig trott att jag ska klara en uppkörning.Men så ba "Nämen vaddå, kan andra så kan väl jag? Eller? Så jäkla svårt kan det ju inte va. " Och nä, det gick ju faktiskt jättebra. Och det här med att jag först inte ville övningsköra i Stockholm, utan tänkte att jag skulle ta två veckor i Skåne, var ju bara dumt. Det är ju i Stockholm jag bor och här jag ska köra mest. Då måste jag ju kunna köra i denna trafiken. Helt knäppt att tänka annorlunda ju.Men nu har jag det alltså, och det känns grymt. Verkligen ett stort mål som jag uppnått under 2016. Och nu funderar jag såklart på hur jag ska kunna matcha det 2017. Finns det nåt mer sånt där stort som jag kan genomföra?Kanske en tredje graviditet och förlossning är stort nog..? :D Jag tror nog det faktiskt. Man behöver ju inte ta sig vatten över huvudet.Jag gjorde några videos, som har med körkort att göra, i somras. Här kommer en om hur jag motiverade mitt körkort :)Och här kommer videon där jag avslöjar om jag klarade kortet eller inte..Och här, några enstaka veckor efter att jag tagit mitt körkort. En något upprörd NyponStina :DPuss på er!