När planerna grusas

Egentligen hade vi sagt att det räckte med två barn. I alla fall på ett bra tag. Kaaanske någon gång framöver kunde vi tänka oss ett barn till, men inte nu.Nu hade vi precis kommit igång att jobba båda två, vi kunde satsa lite på vår verksamhet och smida planer. Vi började få in en vardag med förskola och jobb, och jag började hitta tillbaka till mig själv lite. Jag älskar ju att va mamma, mer än vad jag någonsin kunde ana, men nånstans kändes det skönt att bli en person igen. Också. Inte bara mamma. Jag hade precis börjat kunna använda massa kläder som jag inte kunnat ha sen innan jag blev gravid med Ennis. Det började bli kul igen, efter några år med mjukis och tofs.Kanske kunde jag nu också göra något med design/textil/konst, ett nytt projekt. Det hade ju verkligen legat på is och nu hade jag börjat få lite idéer igen.Men så kom bomben. Vi var gravida igen. Chocken var total. För vi tyckte verkligen att vi hade varit försiktiga, och var inte alls beredda. Och alla planer grusades.Men ganska snabbt la den sig, chocken. Besvikelsen över att planerna och möjligheterna inför närmaste framtiden grusades vände snart till lycka. Vi skulle få en bebis till. Herregud. Hur jäkla fantastiskt är inte det? Vi ska skapa ett liv till.Denna veckan är vi tillbaka på kontoret, och barnen är på förskolan, efter typ en hel månad av frånvaro. Sjukdom och undvikande av sjukdom har liksom präglat hela december. Men nu är vi tillbaka och igår röjde vi rejält här på kontoret. Vi har ju liksom haft det så fult ett bra tag, för vi har inte hunnit göra fint. Hålla efter. Så igår tog vi tag i det tillsammans med vår medarbetare Hanna som älskar att städa (så himla bra!).Och idag har jag börjat bygga upp min ateljé igen. Alla mina grejer har varit intryckta på olika ställen för att ge plats åt skrivbord och redigeringar men nu har jag fått tillbaka mitt loft här på kontoret och börjat rensa och ställa iordning.Jag har kommit en bit på väg, men det är fortfarande mycket var. Men åh så härligt och kreativt det känns! Nu har jag nämligen ett designuppdrag i två månader framöver och därför behöver jag min ateljé. Såklart kommer tankarna på att det kommer dröja igen, innan jag kan ägna mig åt skapande och jobb på detta sättet. Jag är ju redan begränsad av graviditeten, men det känns ändå helt okej. Det kan ju liksom vänta. Jag bakar ju ett barn här.Men visst, jag känner ju trots allt att det kunde va kul att få komma igång med livet igen på nå vis. Det kombinerade livet. Där jag får vara förälder till mina älskade barn, men där jag också får utlopp för allt jag har inom mig. Alla idéer och lusen att skapa. Och det sätts på vänt när man har småbarn, så är det ju.Trots oplanerad graviditet och grusade planer är jag världens lyckligaste. Jag fattar inte att vi har skapat ett liv till, som ligger här i min kropp och blir till liksom. Jag är så jäkla spänd på vad det är för en unge och längtar till maj.Mm, allt blir inte som man tänkt sig.. men det blir oftast bra ändå, om inte bättre. Kom ihåg att uppskatta livet och dess vändningar hörrni, så länge de kan ses som positiva såklart. Kram på er!