Att vilja ge ett av sina barn all kärlek

Asså det här med att ta sig egentid med ett av sina barn - Wow vad det är skönt. Jag ska berätta varför.Redan när jag väntade mitt andra barn hade jag skuldkänslor inför Ennis. Visst, ett syskon är ju en fin gåva även till barnet, men ens uppmärksamhet ska plötsligt delas mellan två barn.Som tur är räcker ju kärlek hur länge som helst, och den dubblas ju istället för att delas. Det svåra är att ge all den där kärleken utan att man får skuldkänslor inför det andra barnet, om man till exempel sitter med ett av barnen just då. Finns det andra barnet i närheten måste man ju alltid kompensera. Dvs att kärleken aldrig blir helt exklusiv.Jag hoppas ni förstår hur jag menar. Ibland skulle man ju bara vilja ösa kärlek över ett barn, för att barnet behöver det och för att man vill det själv just då. Och när man då är ensam med det ena barnet, som nu när jag och Ennis är på egen resa i Skåne, kan man gå all in. Utan skuldkänslor.Och det känns så himla bra. Man behöver sån tid med sina barn. Men egentligen skulle nog jag och Johan behöva byta barn för egentid. Jag och Idde skulle behöva tanka varandra lite och framför allt Johan och Ennis. Ennis är ju mammig nu och Idde lite mer pappig. Men då är det ju inte heller fel att få den föräldern som man vill ha, lite extra :DIgår åkte jag och Ennis tåget ner till mormor och morfar i Skåne. Det är nämligen pepparkaksbak med mina kusiner på söndag och jag tänkte att det kunde va mysigt för Ennis att vara med på det. Och trots lite sjuka och så bestämde vi oss för att åka ner igår, som det var tänkt.Vi hade med oss matsäck med lussebullar och dricka. Jag mådde lite illa till och från men hade i alla fall valt platser så vi åkte framåt. Alltid nåt. Har åkt en gång, med Ennis bredvid och Idde i magen och då satt vi på fel håll. Den resan spenderade jag mest sittande på golvet framför stolen, så jag kunde åka framåt, kräkandes i en påse. Det var inte så kul.Men denna gången gick det som sagt bättre och vi sysselsatte oss med lite av varje. Ennis byggde med klossar, läste böcker och spelade iPad. Jag satt mest och slöade och slumrade till och från.Sen kom vi hem till mormor och morfar och Ennis var så uppspelt att han knappt kunde somna. Och nu ba myser vi! Och Ennis har byggt 80-bitaspussel. Inte helt själv såklart men det var inte mycket vägledning som behövdes. Måste säga att jag är impad :DMen självklart börjar jag ju sakna Johan och Idde redan :) Så funkar man ju. Nåja.Kram på er och ha en fin helg!