När kommentarerna hugger tag

Hej vänner, vet ni vad. Jag fick en sån himla fin kommentar på gårdagens inlägg, om saker jag saknar med tiden före barn, som jag bara måste dela med mig av till er.Såhär skrev Anne-Lie:Jag saknar stunder när mina var små ( de är unga vuxna nu). När vi gick till skogs och klättrade på stenar. Hade picknick på golvet i lekrummet. När vi tillbringade hela dagar vid vår sjö med matsäck. När gården förvandlades till snöbanor för stjärtlappar och åkdon. Tiden går så fort och jag får aldrig den tiden tillbaka men jag är glad att jag var där och då med dom. Allt som var före kan jag göra nu om jag vill, men jag kan aldrig uppleva mina barns barndom igen Så är det ju. Och det är lite det jag menar i inlägget också, att sånt man saknar kan vänta. Men det kan va bra att påminna sig om detta när man har det som tuffast med de små, att denna tiden kommer inte igen. Och andra saker kan vänta, det finns alla möjligheter sen.Tack Anne-Lie för påminnelsen och tack för att ni läsare tar er tid att kommentera här på bloggen ibland. Det betyder mycket! Ta hand om er!