När föräldraskapet är som tuffast

Idag har det varit tufft. Vi har haft en enormt krävande 2,5-åring här hemma i princip från starten av dagen.Vi har ju varit iväg i Göteborg några dagar och det har varit mycket intryck för Ennis. Det har också blivit sena kvällar eftersom det har varit omöjligt att få barnen att sova i god tid när vi alla bott i samma hotellrum. Vissa dagar har de sovit ganska lite på dagen dessutom.Så jag fattar att det blir jobbigt för pojken.Men fan vad jobbigt det har varit för mamman idag.Det har varit många turer men brast gjorde det för mig när han bet mig i undersidan av överarmen när jag skulle byta kalsonger på honom. Helt från ingenstans kom det.Då bröt jag typ ihop. Dels för att tålamodet tog slut och dels för att jag blev så arg. Och för att jag inte vill att min pojke ska börja bitas. Han har nämligen bitit både Idde, Johan och nu mig de senaste dagarna. Och ni som läser bloggen vet ju att Ennis blev biten på förskolan i tisdags. Fan också. Jag vill inte att han ska börja bitas. Han är ju en sån fin och fantastisk pojke <3Luften gick ur mig och jag har liksom inte kunnat glädjas åt att vara med barnen resten av dagen. Jag brukar kunna släppa saker och bli på gott humör igen men idag gick som sagt luften ur.Jag anser mig vara en bra förälder som har tålamod men sätter gränser och säger ifrån när det behövs. Jag känner oftast att jag har kontroll över situationen och om det blir kämpigt nån gång håller jag alltid hoppet uppe. Men idag tog tålamodet slut och det blev en sån dag då man känner att det är hopplöst.Ennis somnade knall fall redan 18.15 och nu sover även Idde. Imorgon kommer det kännas bättre och jag hoppas att jag får sova lite inatt. Men först väntar lite jobb och kanske att jag hinner sy lite på Angelicas bröllopsklänning. Vi får se. Måste ju komma i säng i någorlunda tid också.Ibland är det tufft att va förälder.Bilderna är från Universeum som vi besökte när vi var i Göteborg.