Jag födde barn utan smärtlindring och i badkar! Min förlossningsberättelse

Hjälp vad det är mycket jag ska blogga om och hjälp vad jag inte riktigt hinner med! Det finns massor som har anknytning till Älskade Unge som jag vill skriva om och väldigt mycket om nya bebisen som jag vill dela med mig av. Inlägg från VIP-premiären i måndags kommer, men först har jag ju lovat att berätta mer om min förlossning.Så här kommer en liten förlossningsberättelse. Helt ocensurerad, läses på egen risk :)Jag hade BF den 28 april och var hos barnmorskan på dagen. Då sa hon att bebisen hade fixerat sig och att allt var bra. Jag gick och la mig ganska tidigt på kvällen och vaknade kl 23.30 av att det var blött i sängen. Jag väckte Johan och sa att antingen blöder jag eller har vattnet gått. Jag gick upp och kollade, inget blod i alla fall, men blev osäker eftersom på om det var vattnet eftersom det inte var så mycket vätska. Så jag kröp ner igen och tänkte att jag kanske kissat på mig, även om jag inte trodde det egentligen. En kvart senare började värkarna.Jag började ta värkarna i sängen, utan att väcka Johan (som hade somnat om ganska snabbt haha). Sen gick jag ner till soffan och satte igång TV:n och ringde BB Sophia. Värkarna var väldigt oregelbundna, ena stunden var det 9 minuter mellan, andra stunden 4 minuter. Och smärtan försvann liksom inte riktigt mellan värkarna. Om jag låg stilla på soffan var det 9 minuter mellan värkarna men så fort jag var uppe och rörde mig hade jag typ värkar hela tiden. Jag väckte Johan efter ett tag för jag blev så himla osäker på om jag hade täta värkar eller inte. Ringde förlossningen igen och under det samtalet kom värkarna med 3 minuters mellanrum. Då tyckte de att jag skulle komma in.Så vi väckte Ennis och ringde Ulrica och förberedde henne. Packade ihop våra saker och tog oss ut i bilen. Hela tiden hade jag värkar. Så susade vi genom Stockholmsnatten och det var en väldigt häftig känsla. Nästan ingen trafik, alla ljusen som flimrade förbi där jag satt i den där bubblan man går in i när det väl är dags att föda barn. På de 20 minuterna det tog att komma till förlossningen hade jag kanske 8 värkar.När vi kom fram lastade Johan av mig och körde sen vidare till Kungsholmen för att lämna Ennis. En barnmorska, Maria, mötte mig och tog mig till förlossningsrummet. Jag la mig i sängen där och blev uppkopplad och bebisen mådde bra. Johan kom efter en halvtimme och då hade vi inte hunnit kolla hur öppen jag var eftersom varenda rörelse jag gjorde med benen satte igång en ny värk. Men efter en halvtimme kunde hon undersöka mig och då var jag 8 cm öppen.Maria frågade mig om smärtlindring men jag hann inte riktigt ta ställning till det eftersom jag fick ta värkar mest hela tiden. Min tanke var att jag kanske skulle gå på lustgasen men för varje värk jag fick kände jag att "jag klarar en till". Jag bestämde mig för att gå över i badkaret men först ville Maria att jag skulle försöka kissa på toaletten. Så jag fick hjälp in på toa men kunde inte kissa. Inne på toaletten kickade bebisen ifrån och jag fick känslan av att hon ville ut. Jag fick hjälp till badkaret av Maria och Johan och kom efter flera värkar och små steg i vattnet. Sen hann jag inte va i badet så länge förrän jag sa till Maria "Jag tror bebisen vill ut" och så kom krystvärkarna.Med Ennis fick jag inga krystvärkar eftersom han inte kom så pass långt ner själv, han fick hjälp av sugklocka sista biten. Så det här med krystvärkar var helt nytt för mig. Och jävlar vad jag skrek. Efter två krystvärkar kom bebisens huvud ut. Då blev jag lite rädd och frågade om hon inte skulle dra ut hela bebisen. Men barnmorskan sa att vi kunde vänta till nästa värk. Jag frågade om navelsträngen var runt halsen men det såg hon att den inte var. Sen kom en värk till men då fick jag inga krystvärkar. Maria lugnade mig hela tiden och sa att det var helt okej. Se kom en krystvärk och då kom bebisen ut och fick komma upp på mitt bröst. Då var klockan 04.43, dvs att hon kom 1,5 timme efter att vi kom in på förlossningen. Så det var tur att vi åkte in när vi gjorde. Hela tiden satt Johan vid min sida och stöttade mig... Och tittade till kameran lite då och då eftersom vi filmade även denna förlossningen :)bebisen skrek inte utan bara lät lite och var väldigt lugn. Men hon verkade må bra och andades fint. Sen skulle jag krysta ut moderkakan och när vi försökte få ut den i badet gick det inte och jag började blöda ganska mycket. Det var lite läskigt för allt vatten blev helt rött. Så fick jag hjälp över till sängen och det bara forsade blod på golvet (förlåt). Sen fick jag kämpa några gånger där i sängen innan moderkakan kom ut. Sen var det dags för den obligatoriska magmassagen som nästan är det värsta. Jädrans vad de trycker och grejar med magen för att livmodern ska dra ihop sig. Och hela tiden känner man att det trycks ut blod.Det tog en bra stund innan livmodern drog ihop sig vilket gjorde att de var tvungna att sätta några sprutor i benet på mig och sen sticka mig i handen för att jag skulle få dropp. Men så lugnade sig blödningarna och jag kunde vila. Jag blev undersökt och de konstaterade att jag inte behövde sy något allt, vilket gjorde mig lite förvånad men lättad såklart. Lilla Idde började amma nästan direkt och fick ett fint grepp. Sen fick vi vara kvar en bra stund eftersom rummet som vi skulle bo i skulle bli ledigt och städas.Så fick vi komma till vårt rum där vi fick varsin säng, ett babynest till Idde och egen toalett med dusch. Fram emot lunch åkte Johan och hämtade Ennis som hade haft det jättebra med Ulrica. Jag och Idde sov en stund då. Sen hade vi en mysig eftermiddag och Ennis fick sova med oss. Dagen efter åkte vi hem efter att vi käkat frukost och läkaren hade undersökt Idde. Vår lilla bebis vägde 3454 g och var 48 cm lång.Efter förlossningen har jag mått ganska bra, magen är mycket fastare denna gången än förra och jag har inte varit så öm i underlivet som förra gången. Däremot har min foglossning hängt kvar och vissa dagar till och med varit värre än när jag var gravid. Så jag måste vara ganska försiktig och tänka på vilka rörelser jag gör. Jag hoppas att det blir bättre snart.Förlossningen var en väldigt speciell upplevelse måste jag säga. Det var helt lugnt i rummet och det var bara jag, Johan, barnmorskan Maria och en sköterska som var där. Jag tog ingen smärtlindring och var bara uppkopplad en halvtimme i början, sen lyssnade barnmorskan på bebisen med tratt. Och så det här med att föda i badkaret. Allt kändes liksom väldigt ursprungligt.. eller vad man ska säga. Jag födde verkligen barn. En riktigt häftig upplevelse såhär i efterhand, särskilt att jag födde utan smärtlindring. Jag tycker inte att jag är en bättre person för det (har fött barn med massa lustgas och epidural också) men jag måste säga att det känns coolt att ha gjort det. Och jag trodde aldrig att jag skulle göra det. Och jag är väldigt nöjd med BB Sophia - Så himla glad att vi bytte till dem i sista stund.Tänk nu har vi två fina barn tillsammans, Johan och jag. Helt overkligt. Ennis och Idde. Så lyckliga <3Vill ni höra mig berätta om förlossningen kan ni kika på veckans avsnitt av Gravid vecka för vecka här nedan :)