Är jag köpt eller?

Idag läste jag en kommentar på min blogg som löd såhär:Det börjar likna en reklamplats mer och mer, båda här och på instagram! Så himla tråkigt!Jag tyckte det var väldigt tråkigt att läsa. Dels för att jag inte vill att min blogg ska uppfattas så och dels för att vissa läsare kanske inte riktigt förstår hur denna bloggvärlden funkar. Så därför tänkte jag förklara lite hur det ligger till med sådana här grejer.Först vill jag försvara mig lite genom att hävda att jag skriver väldigt mycket personliga saker och delar med mig av det mesta som har med småbarnsliv och annat å göra. Hur många lägger upp videos där de pratar om sexlivet under och efter graviditet, eller en film på sonens förlossning?Om man kikar igenom min bloggs nuvarande förstasida finns det inlägg från hur vi firade påsk med mina föräldrar och svärmor, hur gullig Ennis är när han spelar munspel och när han får en bok av mormor, varför vi fick åka in på förlossningen i veckan och berättelsen bakom valet av Ennis som namn till vår son. Däremellan finns också inlägg med hintar från det program som vi jobbar med för tillfället, Älskade Unge, och hur inspelningarna går. Något som jag tror många av mina läsare är intresserade av och som dessutom för tillfället är en väldigt stor del av det jag gör om dagarna. Kunde jag inte skriva om det skulle jag inte ha mycket att skriva om eftersom jag inte hinner med mycket annat. Sen vill jag ju självklart göra reklam för vårt eget program som jag är superstolt över!För att vi ska kunna producera vårt fina program har vi bland annat sponsorer som finansierar projektet. En schysst deal är då att deras produkter får synas i programmet och även i min blogg. Vi väljer tillsammans ut vad som ska vara med så både sponsor, vi som producerar programmet och jag som bloggare blir nöjda. När det kommer till att jag gör reklam för exempelvis Scratch nagelsalong tycker jag det är helt självklart att lägga ett gott ord för dem i bloggen då de varit schyssta och låtit oss spela in ett av våra inslag i deras salong helt gratis då vi har en ganska låg budget. De är dessutom väldigt duktiga, trevliga och serviceinriktade.Många bloggare samarbetar med olika företag på olika sätt. Det är på något vis en del av denna världen. Att gå på events och nätverka är en jättestor del av hela bloggandet eftersom det är sådant som gör att vi kan fortsätta blogga. Visst, man får ofta goodiebags som innebär att man ska blogga om vad man fått, men det hjälper även en bloggare att få upp läsarantalet genom att synas och finnas i bloggvärlden. Och att få upp läsarantalet är en grundläggande drivkraft när man bloggar, utan den sporren skulle man tappa suget ganska snabbt. Är det ingen som läser finns det ingen anledning att skriva. Det är många av oss som bloggar som lägger flera timmar per dag på att ta fina bilder, redigera dem och sen skriva inlägg om både det ena och det andra. Om man inte skulle få någonting för det skulle det inte hålla i längden.Att samarbeta med sponsorer och finansiärer är det som gör att vi över huvud taget kan driva våra bloggar.Jag samarbetar med några olika aktörer och jobbar inte med alla som kontaktar mig. Jag bloggar endast om produkter som jag tycker är bra eller fina och skulle aldrig skriva något gott, om en produkt eller ett företag, som jag inte kan stå för.Om man funderar lite finns det massor av sammanhang där sponsorer och finansiärer finns med i bilden för att en aktör ska kunna utöva det den gör. Ett tydligt exempel är sportstjärnor. De är helt fullmatade med raklam från topp till tå på sina tävlingsdräkter och detta är en förutsättning för att intresserade ska kunna ta del av sporten som underhållning och se sina idoler hoppa, spela fotboll eller vad det nu kan va. Sponsorerna gör det möjligt för sportutövaren att gör det de gör.För att jag som bloggare ska ha möjlighet att lägga flera timmar per dag på att skriva om roliga och intressanta saker krävs det att jag samarbetar med sponsorer. Jag tycker dessutom att det är ett roligt sätt att jobba på och man får ett otroligt fint nätverk. Jag tror många läsare blir inspirerade av att se fina saker som jag använder eller kläder som Ennis bär och vill med största sannolikhet veta var grejerna kommer ifrån. Då är jag ju en bra person att berätta just det!Så. Detta är min gulliga son Ennis som idag bär snickarbyxor som hans mormor sydde till mig och min bror när vi var små. Pannbandet är köpt second hand och barnet är tillverkat helt osponsrat i en säng köpt för egna pengar.Jag hoppas att ni fina läsare förstår och gärna fortsätter att läsa min blogg och följa mig på Instagram. Jag är så himla glad för att ni som gillar mig gillar mig! Kärlek <3