Folk som hatar barn
Idag hade jag värsta bästa morgonen. Gick upp halv åtta och tog en lång dusch, fixade fötterna och händerna och gjorde sen frukost till de två sömntutorna som låg kvar och sov i 1,5 timme till. De var så himla fina när jag kom in och skulle väcka dem, låg där bredvid varandra i sängen och var så himla lika :)Så åt vi frukost och stack sen iväg till Tess på Paul Mitchell så jag kunde bli fin i håret. Det blev väldans bra!
Johan och Ennis kom och hämtade mig efteråt och så åkte vi en sväng till Farsta centrum för att fika och köpa några grejer vi behövde. Vi började med att fika och valde ett café längst upp där det brukar va ganska lugnt. Så även idag så vi tog ett bord och satte en barnstol på gaveln. När vi höll på att klä av oss ytterkläder och ta upp Ennis från vagnen kom en äldre man förbi bordet med sin kaffekopp och råkade fastna i ett av benen på barnstolen. Han drog med sig stolen lite och snubblade till och sen kom en hel rad av otrevliga ord om hur dumt det var att "de ställer stolar så man inte kan komma förbi". Han sa det inte heller direkt till oss utan höll på att skälla om det till sin fru liksom. Vi bytte bord så vi slapp sitta precis bredvid dem och jag berättade lite halvhögt om Mannes krönika som jag läste igår, om folk som hatar barn.Det finns verkligen folk som hatar barn. Vår barnstol stod inte ens ivägen, det fanns gott om plats att komma förbi. Som tur var hade vi inte hunnit sätta Ennis i den, då hade han dragits med och kanske fått kaffe över sig dessutom.Om mannen inte hade svurit åt oss hade min reaktion varit att fråga "gick det bra?" osv men nu ville man bara flytta bort. Han blev väl förmodligen rädd att han skulle snubbla ordentligt men varför måste det alltid vara någon annans fel? Och varför är det så himla lätt att skylla på barn? Att de är ivägen, jobbiga, tar plats osv. Så himla tråkigt.Jag och Johan konstaterade, för hundrade gången, att inställningen till barn är så tråkig i Sverige. I USA är det faktiskt helt annorlunda. Det var väldigt tydligt under den veckan vi var där. Folk var hjälpsamma, pratade med Ennis, man hann knappt in genom dörren på en restaurang innan personalen tog fram en barnstol och satte fram vatten med sugrör till pojken. Människor på gatan kommenterade hur gullig Ennis var hela tiden och de vi hamnade bredvid på restaurang skojade med vårt barn istället för att sucka eller svära över hur jobbigt det var. Helt annan attityd. Jag hoppas så himla mycket att vi kan anamma den här i Sverige, det skulle bli så attans mycket trevligare då.Vi försökte glömma det hela och fika och ha mysigt men det hängde ändå kvar lite i bakgrunden. Vi gullade i alla fall lite extra med Ennis och det kan man ju inte få för mycket av :) Sen gjorde vi våra ärenden och åkte hem. Ikväll ska vi ordna lite inför flytten, packa någon låda eller så. Och imorgon ska vi åka till huset för att gå igenom det med gamla ägaren för på måndag får vi nyckeln!Läs hela Mannes krönika här.