När man inte räcker till

Jag får ofta höra att jag alltid är så glad och pigg och hur fantastiskt det är att jag orkar jobba när jag har en bebis plus att jag nu är gravid. Var får jag energi ifrån osv. Det är himla kul att höra och oftast så känner jag mig sådär glad och fylld av idéer.Men just idag är ingen sådan dag. Idag är faktiskt första gången som jag känner mig otillräcklig som mamma. Jag har varit så otroligt trött hela dagen och Ennis har varit helt tvärtom. Han har varit precis överallt. Han kryper jättejättefort och står och sträcker sig efter grejer han inte får ha. Rotar i grovsoporna och har börjat öppna de översta lådorna i köket, där bestick och knivar och sånt ligger. Och jag har bara varit så trött så jag inte orkat springa efter honom hela tiden. Tålamodet har tagit slut och jag har fått stänga alla dörrar och begränsa honom i hans upptäcktsfärd.Och samtidigt kommer det dåliga samvetet. Vad är jag för en mamma som inte kan aktivera min lilla pojke? Jag har aldrig satt min fot på öppna förskolan och idag orkade jag knappt gå ut med honom. Till slut kom vi iväg till affären i alla fall..Jag vet att jag oftast är en bra mamma till Ennis. Jag har som sagt aldrig känt mig otillräcklig som mamma innan, och det har ju faktiskt gått ett helt år. Men idag kände jag det.Så imorgon får jag samla krafter och försöka komma tillbaka och hitta energin. Jag har kollat upp öppna förskolan och ska försöka ta mig dit i veckan. Ennis ska få göra roliga saker och är värd en mamma som är pigg och glad. Nya tag imorgon helt enkelt.