Jag är fan världens bästa mamma

Jag vill helst inte döma människor. Oftast finns det en någorlunda vettig anledning till att folk agerar på det sätt de gör. Inte allt för sällan ser man föräldrar som är arga på sina barn som stökar och bråkar. Det händer alla och ibland får man helt enkelt nog. Men igår fick jag se något helt annat som faktiskt gav mig en klump i magen.Oftast när man ser mammor med bebisar är de väldigt gulliga mot sina barn, de är fortfarande lite i bebisbubblan trots att barnet kanske är drygt ett år. Härligt tycker jag. Därför blev jag så förvånad igår när jag fick se detta.Jag , Johan och Ennis var på frukostmöte på Brillo på Östermalm i Stockholm och vid bordet bredvid slog sig två mammor ned med sina barn, ungefär samtidigt som vi kom. Det ena barnet var som Ennis i ålder och det andra några månader äldre vad jag kunde förstå. Redan när de kom märkte både jag och Johan att de hade en konstig attityd till sina barn. Det ena barnet gnällde lite i vagnen, då suckade mamman högt och tog upp barnet och satte det bryskt i en barnstol. Sen hörde jag under hela frukosten hur de pratade med sina barn som om de var de jobbigaste människorna i världen. "Se! Hon sliter av mig håret!" Sa den ena mamman till den andra och lät som att hon hade att monster till unge. Hela tiden klagade de på sina barn. Inte ett gulligt ord. Och lika bryskt som mamman satt ned sitt barn i stolen satte hon tillbaka det i vagnen.Jag blev så illa berörd. Hur kan man vara så mot sitt barn som man älskar mer än något annat? Och om de bara tycker att barnen är i vägen, varför skaffar de barn? Jag tycker det är vidrigt att se.Jag kände mig i alla fall som världens bästa mamma till Ennis när jag fick se detta. Jag är kärleksfull och omtänksam. Om Ennis är missnöjd och gnäller gör jag allt för att ge honom det han behöver och göra honom på gott humör. Jag skäller ju inte på honom. Det är klart att jag också tappar tålamodet ibland men det är väldigt sällan och i korta stunder. De där mammorna igår hade en attityd mot sina barn som var samma under de timmarna vi satt där. Så sjukt jävla tråkigt.Som sagt, jag brukar inte döma folk men de där mammorna har jag inte mycket för. Tacka vet jag alla er, ni mammor som jag träffar och följer som är så gulliga mot era barn. Ni är guld.