Så förändrades mitt liv på 3 år

Bilder från Stockamöllan jazz- och swingfestival 2011.För snart tre år sedan, den 17 juni 2011, träffade jag Johan för första gången. Det var på Stockamöllan jazz- och swingfestival och Johan behövde intervjua någon ung (haha) till ett TV-program som handlade om sociala medier. Jag var 23, dvs ung, så det fick bli mig han filmade. En vecka senare åkte jag till Stockholm för att fira midsommar med vänner och tog då en danskväll med Johan på Chicago. Några dagar senare, den 26 juni, visste vi att från och med då var det vi.Innan vi träffades var jag en festglad 23-åring som bodde i en etta i Malmö. Jobbade på Carlings och hängde på Debaser. Rökte på tok för mycket och vaknade allt för ofta med betongkeps. Jag singlade runt och hade väl inte direkt tur med kärleken.Om man jämför det livet med det liv jag har idag kan man knappt tro att jag är samma människa.Idag, tre år senare, har jag ett helt fantastiskt underbart liv. Samtidigt som det är krävande, uppoffrande och slitigt.Jag är gift och har en son, tre bonusbarn och hund. Jag bor i hyresrätt i Stockholm och förhoppningsvis snart i hus i Tyresö, har en ateljé och butik på söder och driver produktionsbolag tillsammans med min man. Jag jobbar med skapande i olika former och älskar det (nästan) varje dag.Mina dagar går också åt till att ta hand om bebis, laga mat, tvätta, hänga tvätt, vika tvätt, städa, fixa diverse saker till tre större barn, lyssna, stötta, peppa, påminna och organisera denna familjens tillvaro.Just nu är min man på väg till Irak för att jobba och jag tar hand om fyra barn själv i nästan en vecka.Detta är ett liv jag aldrig skulle vilja byta ut. Men jag måste också säga att jag är en jävla superkvinna fantamej. När andra 26-åringar festar runt och lever loppan har jag på tre år tagit ett ganska stort steg in i en annan värld. En värld som folk generellt skaffar sig under typ 10 års tid, minst.Det är inte alla 23-åringar som kastar sig in i en trebarnsfamilj och engagerar sig så som jag har gjort. Och gör. Jag är faktiskt stolt över det och därför skriver jag detta.Men trots allt slit och uppoffringar som det innebär att leva i en familj med fyra barn och en resande man är mitt liv så fantastiskt rikt. Jag har en stor kärleksfull familj som har tagit mig till sig. Här är mina tre fina bonusar, Bianca, Leo och Albert. Tack för att ni har släppt in mig.Och så Johan och Ennis. Mina hjärtan. Jag är så tacksam för att jag har världens bästa man som stöttar i vått och torrt, peppar och ger mig energi. Vi har så mycket planer och idéer och lever det roligaste livet man kan tänka sig. Tack för att du finns och för att du har gett mig vår vackra son. Ännu en dimension av kärlek.Från vårt bröllop den 21 september 2013Vem kunde ana att livet skulle ta mig hit? :)