Ett år sen vi trodde att vi förlorat bebisen i magen - Idag har han varit på konstrunda!

Idag har vi varit på konstrunda på Österlen. Ennis har hängt med hela dagen och varit jättenöjd, fina unge! Det har varit strålande sol och varmt, verkligen bästa vädret man kan tänka sig.Vi började hos Maria Hillfon. Hon gör fantastiska tavlor, skåp och mattor och har världens häftigaste utställningslokaler. Förra året började vi också där och när vi gick runt bland tavlorna kände jag hur det bara rann blod.. Jag var då gravid i vecka 7 och blev alldeles iskall. Jag grep tag i Johans arm och sa att vi måste till en toalett. Vi frågade en kvinna som brukar vara hos Maria under konstrundan och hon sa först att det bara var utedass till besökarna. Men när Johan förklarade att vi trodde det var missfall fick jag komma till den riktiga toaletten. Jag blödde verkligen jättemycket och trodde att det inte blev någon bebis den gången. När jag kom ut från toaletten var jag ledsen och kvinnan som hjälpt oss till toaletten kramade om mig och sa att hon visste hur det kändes. Trots att jag var ledsen och lite chockad åkte i vidare på konstrundan. Hela dagen präglades av sorgen och besvikelsen över att det inte skulle bli någon bebis nu och när vi kom hem berättade vi också för barnen att det fick bli nästa gång. Jag ringde 1177 och berättade vad som hänt, det fanns ju ändå en pytteliten chans att det inte var missfall. De sa att det inte nödvändigtvis behövde vara missfall och att jag skulle försöka komma på kontroll så fort som möjligt. Eftersom det var på påskdagen fick jag inte komma in förrän på tisdagen. På måndagen började jag känna mig illamående, tänkte att det kanske var för missfallet men hoppades innerst inne att det var för att bebisen kanske fanns kvar. När vi väl fick komma in till Lund på tisdagen var både jag och Johan inställda på att det skulle vara tomt där inne i magen men när de gjorde ultraljud kunde de se ett litet litet hjärta picka! Romin fick titta i taket för att inte börja gråta och tårarna rann för mina kinder. Vi var så glada.Så idag när vi kom till Maria Hillfon möttes vi av kvinnan som hjälpte oss för exakt ett år sedan. Jag berättade att Ennis var den bebis vi trodde vi förlorat förra året och hon kom så väl ihåg. Det visade sig att hon var gammal barnmorska dessutom :) Hon tyckte Ennis var så fantastisk så hon sprang iväg och hämtade en liten tavla som han fick, så himla gulligt. Jag köpte även en rosa magnolia, har två andra små tavlor sen innan så nu finns det fyra stycken. Ennis älskade att vara hos Maria Hillfon, han tittade med stora ögon på alla tavlor, miljöerna och människorna. Det kändes nästan magiskt.Vi var hos sju konstnärer under dagen, bland annat hos Helena Bergenrud som gör dessa små grodorna. Pappa köpte en liten en.Ennis fick se havet och stranden för första gången.Det blev även picknickpremiär för Ennis! Äntligen kan han få va ute och bara vara, så himla härligt.Vi var också hos Rolf Ahlberg, alltid lika mysigt.Vi har verkligen haft en fin dag. När vi kom hem var vi lite trötta men glada. Tänk för ett år sen trodde vi att Ennis inte skulle bli någon Ennis och idag sitter jag med klimpen i knäet. Livet alltså.