Tacksamhet är lättare när det är lite vackert runtomkring

Ibland är det lite jobbigt att va en sån som jag. Visst är det fantastiskt med alla idéer och kreativiteten man har men ibland kan det liksom bli lite för mycket. Speciellt om man samtidigt ska ta hand om sin lilla bebis. Till slut rinner bägaren över och jag tappar energin och känner mig uppgiven. Och uppgiven är ju det sista jag borde vara när jag har det så himla bra. Jag har världens finaste familj och en liten son som jag älskar mer än något annat. Jag är lyckligt gift och bor i en fin lägenhet precis vid skogen men ändå nära stan. Jag jobbar med min dröm, har en fantastisk ateljé och butik på Söder. Jag har fina vänner runtomkring mig och dessutom börjar det bli vår. Om man känner sig uppgiven i allt detta vackra är det något som är snett. Jag måste helt enkelt landa och vila.Så denna veckan försöker jag ta det lugnt. Inte åka till ateljén utan fokusera på sånt som inte är måsten. jag pysslar lite med vårt hem, shoppar lite och går långa promenader i skogen. Sen råkade jag hamna i ateljén en stund igår men tyckte det var ganska kravlöst trots allt.Det viktiga är att hitta tillbaka till tacksamheten. Och det går lite lättare om man har det vackert runtomkring sig :)