"Längtan efter en dotter" - Bra artikel av Ida Lithell

Igår snubblade jag över en artikel på Aftonbladets Wendela som handlade om att önska sig en dotter och om de förbjudna känslorna som kan komma när man får reda på att man väntar en pojke. Läs den här och skriva gärna era tankar kring det hela här på bloggen. Jag skulle gärna vilja veta hur andra tänker och känner kring detta och jag tror att det kan vara skönt att få prata lite om det. Jag själv hade ju hoppats på en dotter och kan öppet erkänna att en viss besvikelse infann sig när vi fick reda på att vi väntade en pojke. De känslorna är tabu, man vill ju vara så tacksam för att man över huvud taget har blivit välsignad med ett barn. Och det är man ju också. Men någonstans hade man ju hoppats, varför vet jag inte riktigt. Några dagar efter vi fått reda på att Skorpan är en pojke hade jag vant mig vid tanken och nu är jag lika lycklig och tacksam som om det hade varit en flicka. Hur känner ni inför detta? Och får man prata om det?